En liten tanke
En liten tanke kom upp i mitt huvud när jag läste en annan tjejs blogg. Hon och hennes hund har precis gått igenom samma sak som jag och Jilla gick igenom för två(!) år sedan... Tänk er det är två år sedan hela karusellen började. Kommer ihåg det så väl 22 Januari 2009 var vi på en veterinär station för att röntga Jilla för första gången.. Känns helt konstigt att det har gått så länge! Och att Jilla är kvar här med mig, hon ligger ju här bredvid mig som hon alltid gör! Mattes älskade stinkis! Nu kommer tårarna igen, inte för att jag är ledsen bara för att liksom. Hon är här med mig och hon är min bara MIN!
Hon är mattes hund ut i svans tippen, åker jag för att jobba och hon inte får följa med så blir hon så otroligt sur att det finns inte. Hon ligger uppe på min säng hela tiden tills jag kommer hem. Hon vägrar nästan att komma ner för att gå ut och kissa eller annat när jag är borta.
Hur skulle jag klara mig utan henne? Hon är det absolut bästa jag har (Nu kanske en speciell person blir sur när han ser att Jilla går före men, det får han ta!)
Här var du inte gammal men redan då visst jag att det skulle vara du och jag!
ÄLSKADE VOVVE!
Hej :) Tack för din kommentar i min blogg, kul att du kikade in :)
Ja det har hänt en del kan man säga, både på gott och ont. Det är lite ledsamt just nu men det får det lov att vara!
Tack för gratulationen :)
Jag känner väl igen Jillas bettende. Nova gör precis likadant när jag lämnar henne hemma eller om någon annan skall passa henne. Lägger sig på sängen och väntar på mig hehe.
Hoppas allt är bra med er och du får lycka till med pluggantet :)
Kramar
