bjorkelundsjilla

Då ska jag försöka att skriva några rader här, är på ganska pissigt humör så jag vet inte hur mycket jag egentligen borde skriva. Folk kan ju bli aningens grinig på internet har jag märkt. Men iallafall nu när man ändå är på dåligt humör kan jag väl ta upp en grej som nog alla rottisägre får känna på en, två och till och med flera gånger om.
Men vi börjar med den braiga delan av denna historian. Vi går tillbaka i tiden till det att jag hade Ed alltså typ tre veckor. Hade lämnat honom hos mamma för att kunna gå på en promenad med Jilla själv. Hon behövde ju lite kavlitets tid med matte under den veckan utan den lille hängandes i allt det lösa skinnet! ;)
Vi gick mot skyttis IP där mammas sambos fotbolls pojkar hade match gick lite omvägar för att vi skulle få röra på oss lite mer. (Mamma och Ed åkte bil dit!) Vi kommer och går ner för en väg när jag ser en kvinna/dam(?) komma ut ur en dörr på ett hyreshus. Det ser ut som om hon tvekar att gå ut på gatan när hon ser mig och Jilla. Och jag hinner ju att tänka - Jaja en till som har läst alla tidningar! :(
Men damen börjar att gå men hon går ju aningens segare än vad vi gör så jag hinner ikapp henne och börjar gå om, då vänder hon sig och kollar på Jilla och säger.
-Gud vilken fin Rottweiler du har! 
Jag: Tack så mycket!
Damen: Jag skulle så gärna ha en Rottweiler! Men alla jag säger det till tycker jag är knäpp. Jag har haft Labrador men vill nu ha en Rottweiler.
Jag: Jo folk har så fel syn på Rottweilern.
Damen: Men är dom svår att träna?
Jag: Självklart behöver man ha en fast han med svåra vet jag inte om jag skulle kalla dom.
Damen: Men du har verkligen en vacker Rottweiler! Henne ska du vara stolt över!
Jag: Tack så mycket! Och det är jag!
Damen: Ja hon var verkligen fin och hon verkar så lydig på sin matte.
Jag: Tack! :D
Damen: Hon verkar verkligen älska sin matte! Hon är så fin!
Jag börar röra mig lite då tiden började rinna iväg.
Jag: Tack så jätte mycket!!!
Damen: Ja du ska vara stolt över henne! :)
Där börjar vi båda gå och samtalet avslutas.

Tänk vad fel man kan ha om människor. Och att en dam i kanske 75 års åldern vill ha en Rottweiler tycker jag är coolt. Hon kanske inte orkar med alla aktiviteter en Rottweiler kräver men att det finns äldre som inte har fastnat för allt som står i tidningen! :) Resten av promenaden hade jag världens största flin i ansiktet. Älskar MIN hund hur mycket som helst...


Min tatuering till Jilla! Sitter närmast hjärtat. Kommer antagligen något mer också!

Men lyckan är ju inte alltid så långvarig om man säger som så!
I onsdags var jag hemma ensamen med båda hundarna. Duxen ligger ute i hallen och Jilla på mammas säng. Det rummet ligger ut mot vägen. Och jag hör henne morra lite skriker till att hon ska sluta men då kommer det ett skall och ett till så jag går dit. Hon står i sängen och tittar ut genom fönstret som är lite öppet. Där ute är en av våra grannar med deras dotter och deras två hundar (En vorster och en Basset fauve de bretagne) Dottern går med Basseten som drar in på våran tomt och hon följer ju bara med i kopplet inte orkar hon hålla den inte. Precis när jag kommer in i rummet hör jag hur pappan säger
- Nej! Där får du inte vara, där kan du ju bli uppäten!
Jag blir alldeles stel av illska, är nästan påväg att kuta ut och skrika på gubben då dom aldrig har hälsat på Jilla och visst Duxen har varit i "slagsmål" med Vorstern (eller om det var den förra) men kommer deras hund inkutandes på våran gård när jag och Duxen busar i snön och han skäller som en valp och hugger honom så kan jag inte kalla det Duxens fel!!! Skällde ut Duxen efter den händelsen för han följde efter när deras hund lämnade vår tomt men gubben bara gullade med deras hund typ. Tycker verkligen inte att han har något på kvarnen för att kasta ur sig en sån kommentar! Där försvann allt det braiga som damen sagt till Jilla.
Jag sprang inte ut för er som undrar! Men jag var nära...
Långt inlägg om ingenting alls men jag måste få ur mig det!