bjorkelundsjilla

Sista april idag!
Valde själv att vara hemma med vovvarna så mamma och hennes sambo kunde gå till några vänner och ha det bra en kväll, vovvarna kunde ju ha varit hemma ensama om det inte var för att det kommer att smälla ikväll och Julle har inte varit med om det. Eller nyår men då smälldes det inte nära här. Nu har dom en brasa nedanför oss. Så jag var snäll då dom alltid tar hand om Jilla när jag är ute och roar mig så varför ska inte dom få en kväll utan Julle?! Inte för att Jilla är ens hälften så jobbig som Julle är. :P
Vi har det ganska mysigt här hemma. Vi (läs jag) tittar på lite tv ska snart ta fram lite fika och borra ner mig ännu längre i soffan! :) mums! En stor härlig kopp te och en hemma gjord kokostopp.

Var med lillasyster på hennes ridlektion dig också trevligt men hade kunnat suttit i skogen och väntat på att några spår skulle gotta till sig men jag hade lovat så ridning blev det.

Ett häst öga är nog det vackraste man kan se in i!

Ja ännu en vecka och helg har gått.
Hela veckan har varit en berg och dalbana. Banan var ganska långt upp tills i onsdags när vi var på promenad och Jilla halkade på en isfläck eller lera och blir halt. Mina tårar bara forsade och jag var helt säker på att nu kommer jag att mista min bästa vän i hela världen. Var lessen under hela onsdagen och en bit in på torsdagen men jag bet mig i läppen och sa till mig själv att hjälp henne istället för att tycka synd om dig själv. Idag är hon kanppt halt alls så om jag får tro så var det en sträckning.
På torsdags kvällen började banan gå uppåt igen och jag åkte med Julle för att träna med ett hundgäng som finns här i stan då vi inte har kommit med på någon valpkurs. Tror om jag inte har dåligt minne att det var 45 hundar på träffen. Julle verkar inte vara den mest tuffa pojken i världen. När han kom ut ur bilen och såg alla vovvar så åkte svansen in mellan benen och raggen åkte upp. Men efter ett tag kunde han slapna av och koncentrera sig på mig. :D
När jag kom hem åkte banan hela vägen ner i botten när mamma berättar att på fredags morgonen kl 9 skulle Duxen vara inne på djursjukhuset för sin sista resa till hundhimlen.
Orkar inte prata om fredagen just nu men någon gång framöver kommer jag nnog kunna skriva.

Även om det sved i hjärtat så kom lördagen och vi skulle vara på utställning i modohallen här i övik. På med ett leende och träffa allt folk. Jag skulle stå i vaccinations kontrollen en timme innan jag och Julle skulle in i ringen och det gick bra. Lite strul men sånt får man nog alltid vara beredd på, vad man än gör.
Iallafall så var det ganska dåligt väder många hade säkert bytt till sommaredäck och under natten hade det snöat ganska mycket så många hundar kom inte på plats, tyvärr.
Julle och jag fick tävla mot två av hans syskon och han vann! :D Trodde inte det då domaren pratade så gott om en av hans andra syskon men Jullen vann. Med hp. Sen så var det bara att gå in mot bästa tiken som idag var Julles bästis Hera. Ett varv i ringen och där placerade domaren Julle som BIR. Yaaay!



Sen var det bara att vänta. Lite sur blev jag när man ser hur få tikar det var i öppenklassen som kom dit. Men det hade inte gått att ställa henne. Julles mamma vann öppenklassen med Ck och slutade även som BIR. :D Vill även gratta Emelie och Candie som blev andra bästa tik och plockade hem sitt andra CERT. :D
En lång väntan blev det nu innan BIS finalerna skulle börja gå. Men vid kvart över ett halv två var det äntligen dags. In mot 7 andra valpar och tillslut placerade sig vår lilla tarm som 3:a. Happy happy happy!

  
                                                        Julle och hans syskon Attack och Milo

För några dagar sedan var mamma och jag ute med vovvarna på promenad och hon eller var det jag (?) ville ha en snygg stå bild på Julle om det gick. Testade att mamma skulle ställa upp honom men hur vi än försökte så såg han mer eller mindre galen ut, Duxen kom in i bilden eller Jilla som kom räsandes förbi så han inte ville stå kvar. Men så kom vi på det! Vi kopplade den lille räkan och kastade hans boll framför honom. Då ställde han upp sig hur snyggt som helst! :D
Här har ni resultatet. Inte 6månader gammal och så snygg! Vad ska det bli av denna pojken?

Ja en härlig helg med ett mindre hjärtstopp har flugit förbi.
Fredagen bjöd på grillat och mys i soffan hos bror. En lugn kväll och vi kom även fram till att vi skulle åka till Sundsvall på lördags morgonen. Några kompisar skulle dit för att tinga en valp och jag råkade se att det var ju utställning i Nordichallen så jag var glad. Inte så många rottisar skulle ställas men det finns ju så mycket annat snyggt att titta på. :)
Så kom lördagen och vi åkte ner till Sundsvall, ingen av de andra med resenärerna hade varit på en utställning innan så fick berätta lite hur det gick till. Tittade på mycket hundar och även en som kommer från den uppfödaren jag funderar på att köpa från. När den dagen kommer. Åkte sedan till Birsta/IKEA och shoppade lite eller jag shoppade inte något vilket jag idag ångrar. :(
Efter det var det äntligen dags för valp mys! 5veckor gamla Staffe valpar hur mysiga som helst, men fastnade inte för någon (som tur var) Kvällen blev lugn grillning med vänner och massor av prat. Bestämde även att vi skulle ut på utflykt på söndagen om vädret tillät det. Och det gjorde det ju! :)
Upp på åsberget vi gick och mys väder var det. Jilla älskade det, hon fick vara lös då hon håller sig runt mina ben iallafall. Kastade runt på sin boll som hon älskar och då höll tragedin på att hända. Jilla tappar sin boll och den rullar iväg på snön mot en "pinne" som låg på snön. Men när bollen nuddar "pinnen" så rör den på sig.
Vilken matte skulle inte få hjärt stopp då liksom när det går upp för en att det inte är en pinne utan en huggorm!!!
Skriker för allt vad lungorna har för att Jilla ska komma till mig. Men hon ska ju bara hämta sin boll....
Ormen bara väste när Jilla kom i närheten och jag fick lov att kasta mig efter det som var närmast på Jilla (svansen) och dra henne imot mig, tills jag fick tag i selen som hon hade på sig.
Jaha hunden säker men ormen har bollen kvar hos sig. Men med en två meter lång pinne så fick vi tillbaka den.
Fy fan så hemskt det var, när man ser ormen sikta in sig på Jillas nos men hon backde faktiskt när den väste. När vi stannade vid vindskyddet för att grilla korv så kände jag igenom Jillas läppar och nos men hon var inte svullen så hon var inte biten.
Det värsta var att jag och ingen annan hade ens en tanke på att ormarna hade vaknat ännu. Det var ju liksom fullt med snö på berget och Ormjävlen låg på snön i massor av skugga. Fast det kanske var det som räddade Jilla. (?) den var kanske för kall och slö för att hugga? Vad vet jag? Frågade inte det lilla äcklet om man säger så.

 
My Love!

Tänkte skriva om något som är ganska långt ifrån hundar men känner att jag vill dela med mig. När jag fyllde år den (23/3) fick jag av mamma två böcker. Hade önskat mig dem men jag har aldrig varit någon som har tyckt att det var kul att läsa. Men när jag fick dessa böker i min hand så kände jag verkligen att jag ville läsa.
Som jag skrev på facebook för er som finns där, "Den nya åldern slog till snabbt och hårt, här sitter man nu med en bok i handen och har lusten att läsa! :S Någon sådan har jag aldrig haft förut."
På en natt så fanns det ett sug efter att läsa. Tyckte att det var jätte konstigt måste jag säga. I skolan var jag en elev som på alla sätt försökte krånga mig ifrån att läsa. Fanns det en filmatisering så såg jag hellre på den och svarade sedan på frågorna eller så sökte jag upp svaren i boken. (Hoppas ingen skolelev fick dumma idéer nu) Men här satt jag nu men två böcker och jag visste inte vilken av dem jag skulle börja med. Tillslut kom den gamla Linda in och tyckte att vi tar den som är tunnare! ;)
Den tunnare boken var:

Bild lånad från: LÄNK

En ganska intressat bok men om jag får säga det själv så är den nog riktad till tonårstjejen och inte den förvirrade 23åringen som nyss uppfunnit att det är ganska kul att läsa. ;) Men en läsvärd bok med många bra tips. Väntar nu på nästa bok som jag har hört ska handla om arbete och hur man lyckas där (?) Rätta mig om jag har fel.
Ger boken 3 av 5 Jillor


Nästa bok jag började läsar var:

Bild lånad från: LÄNK

Om Arbogamorden som skakade hela sverige. Där barnen Max och Saga lämnade jordelivet och mamma Emma kämpade för att överleva, minnas, fälla personen och få upprättelse för sina barn. Den absolut bästa och värsta boken jag någonsin har läst. Följde den här historinen ganska mycket i tidningarna när det precis hade hänt och under rättegången mot Tyskan. Men har inte kommit mig för att köpa boken (jag läser ju ändå inte)
När man läser boken kan man helt plötsligt börja gråta, tårarna bara rinner och det blir svårt att läsa men den är så värd att läsa. En mammas kärlek till sina barn!
Men man ska inte läsa den när man ska gå och sova då man lätt fastnar och natten blir till tidig morgon. Man får läsa om allt. Hur det såg ut när ambulas och polis kom till platsen, hur skadorna såg ut, hur familjen kände när dom kom till platsen m.m. Men det som verkligen berörde mig var när de skulle börja bygga upp sin vardag igen.
 
Denna boken får 5 av 5 Jillor.