Halt, röntgen, Strömsholm, röntgen, operation.
Publicerat 29 Mars 2009
Nu har jag tänkt berätta en sak som har legat som en sten över mitt hjärta ett längre tag. Jag känner att jag kan skriva om det nu, när jag vet att det inte är mitt fel att det blev såhär.
För någon månad sedan började Jilla att halta. De första dagarna trodde vi att hon hade halkat och sträckt sig eftersom det hade varit så halkigt. Men när det inte gick över började vi fundera varför det inte gick över, mamma och jag bestämde med hjälp av Jenny på Rottrobis, att vi skulle till en veterinär. Vi åkte till en veterinär station som ligger i närheten. Där blev det en ordentlig genom koll av Jilla, veterinären klämde henne på "smalbenen" (Radius, Ulna) och Jilla högg, hårt! Jag fick ta huggen så jag vet! Jilla sövdes och röntgen gjordes jag tror att dom tog 10 bilder på båda frambenen. Veterinären kunde inte se något alls på bilderna men tyckte att vi skulle skicka armbågsbilderna ner till SKK för att vara på den säkra sidan. Slutsatsen av besöket var benhinneinflammation. Vi fick en kur Rimadyl och strikt vila. Svaren från SKK var att dom inte hittade någonting alltså prel. ua.
När Jilla hade ätit upp kuren och det inte hade blivit bättre så ringde vi veterinären igen, men hon sa rätt ut att hon inte kunde hjälpa oss längre. Hon ville att en ortoped skulle titta på henne. Mycket bra tycker jag att dom kan säga att dom inte kan göra mera istället för att gnata på och inte komma någonvart. Veterinären hjälpte oss med en remiss till Strömsholm.
Vi fick en tid den 24/3 (dagen efter min födelsedag) för undersökning och röntgen. På röntgen visades ingenting, utom ett vitare område inne i benet. Dagen efter så blev det en artroskopi! Inne i benet hittades en måttligt stor lös benbit med andra ord OCD (Osteochondros) och FCP (fragmentering av processus coronoideus). Nu är det ännu en gång strikt vila i två veckor sedan ska vi börja med simträning med förhoppningar på att allt ska bli bra!
Vi har frågat varför det blir såhär och svaret blir alltid hon har vuxit för fort, så att tillväxtzonerna inte har hunnit med. Vi hade inte kunnat göra något annorlunda för att förhindra detta, det känns jätte jobbigt att se sin "lilla" valp på det sättet jag ser henne nu. Hon får inte vara valp! Man ser energin spruta ur öronen på henne men hon får inte leka, busa ja allt det där som en valp ska göra. Men förhoppningsvis så ska hon bli helt återställd och kunna vara valp senare i livet.
Nu när jag ändå skriver så vill jag passa på att tacka Katarina och Ove för att ni var så otroligt snälla som lät oss bo hos er under tiden och för att ni fanns vid vår sida hela tiden. Jilla vill skicka ett speciellt Tack till mamma Lilla och bror Jamo för att hon fick komma in i erat hem! Jag vill även tacka Stefan på Redog (www.redog.se) som tog sig tid att titta igenom Jilla och för att du tydde veterinär journalens alla hieroglyfer.
Kram/ Linda
